hvilket dock intet af verklig och varaktig betydelse kan göras för arbetarklassens emancipation.
Dessa Owen’s försök att grunda socialistiska samhällen ha likväl icke varit utan betydelse. Genom dem fördes kooperationens idé för första gången ut i världen, genom dem gafs uppslaget till en hel rad af »kooperativa» företag, visserligen till större delen dömda att gå under, men af hvilka dock till sist skulle framgå en verkligt lifskraftig typ, de moderna konsumtionsföreningarna med deras centralorganisationer. Denna utveckling sög under alla sina stadier näring af de tankar Robert Owen utkastat, och det är därför icke utan skäl man nämner denne man kooperationens fader.
Den ortodoxa nationalekonomien hade på sitt sätt angett lösningen af problemet att åstadkomma en öfverensstämmelse mellan produktion och efterfrågan: i den fria konkurrensens system behöfdes endast profiten som drifkraft, för att hela produktionsmekanismen automatiskt skulle reglera sig efter konsumtionens behof. Om nämligen något behof vore mindre väl tillgodosedt, så att efterfrågan öfversteg tillgången, skulle detta ovillkorligen medföra en stegring af priset, och den därigenom uppkommande vinsten skulle uppmuntra till en ökad produktion. Därigenom skulle priset åter sänkas, så att till sist hvarje behof blefve tillfredsställdt så långt som konsumenterna voro beredda att betala produktionskostnaderna.
Det var denna automatiska reglering Owen icke trodde på. Därför ville han ersätta den fria konkurrensens system med ett vetenskapligt-statistiskt fastställande af behofven och med en, på en sådan statistik grundad, enhetlig ledning af hela den samhälleliga produktionen. Särskildt var han öfvertygad, att den fria konkurrensen aldrig skulle förmå att utrota profiten. Detta betraktade han som en hufvudsak, icke blott från
