III.
Fackföreningspolitik.
Sluten fackföreningspolitik.
Liksom vi i den kooperativa politiken kunde urskilja en sluten och en öppen riktning, en sluten, som sökte skapa ett privilegium för ett fåtal, en öppen, som ville bjuda kooperationens fördelar åt hvar och en, som däraf ville taga del, så ock i det nittonde århundradets fackföreningsrörelse. Det finns en äldre, sluten och en yngre, öppen riktning inom fackföreningspolitiken, och dessa riktningar äro, äfven de, så väsentligen skilda, både teoretiskt och i afseende på sina praktiska verkningar, att vårt omdöme om dem måste utfalla mycket olika.
Den slutna fackföreningspolitiken är till sitt väsen protektionistisk. Liksom protektionismen på den yttre handelspolitikens område härleder sig denna riktning från en äldre tids ekonomiska föreställningssätt, för hvilket skapandet af monopol var den enda vägen till materiel förkofran. Närmast är det från skråväsendet, som den slutna fackföreningspolitiken nedstammar. Skråväsendets allmänna tendens var ju att skapa ett
