Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
80

först se hur den liberala skolan sökte komma tillrätta med den.

Hvad var det denna skola ville uppnå med sin fria konkurrens? jo, först och främst en utjämning af varuprisen, så att icke olika pris betaltes för samma vara, åtminstone icke på samma marknad. Den fria konkurrensen skulle också tvinga ner prisen till produktionskostnaderna, däri naturligtvis inbefattad en måttlig ersättning för affärsmannens arbete; den som kunde producera med mindre kostnader än vanligt skulle nog få göra en extra vinst, men konsumenterna skulle icke utöfver normala produktionskostnader behöfva betala en oskälig vinst till någon producent, som på ett eller annat sätt förskaffat sig monopol på sin vara. För öfrigt skulle naturligtvis hvar och en under fri konkurrens använda de bästa kända produktionsmetoder, så att i det afseendet skillnader i produktionskostnader småningom måste försvinna.

Å andra sidan skulle häller ingenting till följd af för stark konkurrens komma att säljas under produktionskostnaderna. Om priset i något fall sjönke så lågt, att produktionen gick med förlust, skulle några företagare omedelbart dra sig ur spelet, och priset skulle då snart stiga igen till sin normala nivå. Endast i det fall, att understöd lämnades från andra håll, t. ex. af staten i form af subvention eller premier, skulle det i längden vara möjligt att uppehålla en industri, som icke betalade sig själf; men hvarje sådan premiepolitik skulle ju under den fria konkurrensens system vara fullkomligt utesluten.

Lika pris for lika vara och prisens öfverensstämmelse med produktionskostnaderna var alltså det första mål den liberala ekonomien uppställde för sin politik.

Men äfven arbetslönerna äro pris, och den fria konkurrensen borde äfven på arbetsmarknaden ha den