detta. Sådana förbud kunna, där de icke meddelas i samband med byggnadsförbud, antagas komma att gälla blott för begränsade områden. I dylika fall torde länsstyrelsen utan olägenhet kunna tillämpa förfarandet enligt första stycket: givetvis föreligger dock ej hinder att även här upprätta förslag och utställa det till granskning.
Enär det kan vara erforderligt att länsstyrelsen har möjlighet att snabbt meddela förordnande för den tid, varunder förberedelser enligt första och andra styckena av paragrafen pågå, har i sista stycket stadgats, att bestämmelserna om hörande av markägare och andra icke gälla förordnande för begränsad tid, längst sex månader.
Föreskrifterna i denna paragraf motsvara bestämmelser i 1 § andra
stycket och 2 § av den provisoriska strandlagen.
Bestämmelsen i andra stycket att förordnande skall kungöras i en eller flera ortstidningar eller på annat lämpligt sätt avser icke att ersätta utan" i stället att komplettera -allmänna bestämmelser om publicering av länsstyrelses beslut. Sådant beslut skall enligt gällande regler delgivas den eller dem, som beslutet angår, och besvärstiden räknas från delgivningen. För fall, då beslutet rör hela menigheter eller så många att personlig delgivning ej kan krävas, anvisas i Kungl. brevet den 5 januari 1808 (jfr lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka) i stället för delgivning ett kungörelseförfarande. Utöver dessa vanliga krav å delgivning respektive kyrkokungörelse har – bl. a. emedan förordnanden enligt strandlagen äro av intresse ej blott för markägarna – i förevarande stycke av 2 § föreskrivits offentliggörande i tidningar eller på annat sätt som länsstyrelsen finner lämpligt, t. ex. anslag å vissa platser. Angående vad nu sagts må hänvisas till lagrådsuttalanden i propositionerna nr 60/1950 s. 216 och 223/1950 s. 100.
Det kan förutses, att allmänheten i viss utsträckning kommer att vända
sig till länsstyrelserna med förfrågningar rörande vidtagna åtgärder
enligt strandlagen. Sålunda kan en person, som överväger att köpa en
fastighet, behöva fråga länsstyrelsen huruvida fastigheten ligger under
strandlagsförbud och, om så är fallet, rörande omfattningen av förbudet och
angående tidigare tillståndsansökningar, utbetalda ersättningar o. d. Bl. a.
för att kunna lämna sådana upplysningar måste länsstyrelserna föra
förteckningar och register över beslut och andra åtgärder enligt strandlagen.
Utredningen har dock icke ansett nödvändigt att meddela uttryckliga
föreskrifter härom i författningsväg.
I ett ärende om ansökan att få uppföra byggnad eller vidtaga annan av
