XI. SAMMANFATTNING
Genom lagen den 15 december 1950 om tillfälligt byggnadsförbud inom vissa strandområden har införts möjlighet för det allmänna att reglera bebyggelsen vid stränderna för att bevara dessa såsom naturområden, där allmänheten äger rätt att vistas. Enligt lagen äger länsstyrelse, för att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller vattendrag, förordna att inom visst strandområde byggnad icke må uppföras utan länsstyrelsens tillstånd. Lagen gäller blott t. 0. m. den 31 december 1952, då enligt densamma meddelade förbudsförordnanden upphöra att gälla.
Utredningen föreslår, att som ersättning för 1950 års lag skall utfärdas en ny lag i enlighet med ett av utredningen upprättat förslag. Förslag till kungörelse med föreskrifter angående tillämpningen av den nya lagen har även uppgjorts. Författningsförslagen finnas intagna i betänkandet. Det skydd som enligt den föreslagna lagen skall kunna beredas stränderna består i att förbud meddelas mot vissa åtgärder, vilka hindra eller försvåra att stränderna av allmänheten användas för bad och friluftsliv. Den viktigaste av dessa åtgärder är att byggnad uppföres inom strandområde. I synnerhet har det ansetts angeläget att kunna hindra att bostadshus uppföras, ty kring dessa uppstå tomter och trädgårdar där allmänheten icke äger rätt att vistas. Behov har emellertid ansetts föreligga att kunna förbjuda även annan bebyggelse, som skulle inkräkta på strandområdena till skada för de allmänna intressena. Regleringen av bebyggelsen har ansetts icke böra generellt avse alla stränder, utan den skall inriktas på sådana strandområden, som myndigheterna efter prövning funnit vara särskilt värda att skyddas. Avgörandet härvidlag har ansetts böra tillkomma länsstyrelserna. Beträffande bebyggelsens reglering har därför utredningen i sitt förslag bibehållit regeln i den provisoriska strandlagen att länsstyrelse, för att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller vattendrag, äger förordna att inom visst strandområde byggnad icke må uppföras utan länsstyrelsens tillstånd. I motiveringen har framhållits, att ehuru strändernas utnyttjande sålunda formellt regleras genom ingrepp av negativ art, förbud, länsstyrelserna likväl vid sitt handhavande av lagen skola positivt verka för att stränderna bli så utnyttjade att största möjliga nytta för det allmänna och trevnad för allmänheten vinnes utan att fastighetsägarnas berättigade intressen trädas för nära. Genom informella översikts- och detaljplaneringar rörande
strandanvändningen böra länsstyrelserna göra klart för sig både vilka
