tänkas uppkomma. har det synts utredningen riktigt att straffpåföljd skall inträda endast då någon handlar i uppenbar strid mot förbudet. Straffbestämmelsen har utformats så att detta framgår.
Vid tillämpningen av 1 § har länsstyrelsen att verkställa en avvägning
mellan olika intressen. Ett av dessa är allmänhetens intresse av att vissa
strandområden bevaras såsom rekreationsplatser, d. v. s. att allemansrättens
utövning icke där inskränkes genom bebyggelse. I motsats härtill stå
markägarnas önskan att kunna draga nytta av sin mark genom att bebygga den
för egen räkning eller sälja den såsom byggnadsmark samt intresset hos
tomtköpare att förvärva och bebygga strandtomter för fritidsändamål
eller permanent bosättning. Ur samhällets, eller det allmännas, synpunkt
är det angeläget att hänsyn tages till alla de nu nämnda intressena.
Samhället står givetvis icke i principiell motsättning till något av dessa
särskilda intressen. En riktig tillämpning av strandlagen förutsätter att
behörig hänsyn tages till dem alla. En särställning bland de av
strandregleringen berörda särskilda intressena intar emellertid markägarintresset
såtillvida som, därest vid avvägningen detta måste vika, gottgörelse till
markägaren bör kunna utgå under vissa förutsättningar.
Det bör understrykas att strandlagsförslaget icke åsyftar att hindra all bebyggelse invid stränderna. Fråga är blott om att inom vissa strandområden reglera bebyggelsen på liknande sätt som då en bebyggelsereglering anordnas enligt byggnadslagen. Det gäller ytterst att leda och dirigera bebyggelsen genom att anvisa från allmän synpunkt lämpliga platser för densamma. Regleringen sker visserligen närmast genom att beträffande vissa platser förbud meddelas mot byggande. För att rätt kunna handha tillämpningen av förbudsmöjligheten måste emellertid det allmännas organ – i första hand länsstyrelserna – verkställa en allmän inventering av och uppgöra informella dispositionsplaner för strandområdena. Härigenom bli dessa organ i tillfälle att lämna råd och anvisningar beträffande anordnandet av bebyggelse i strandregionerna. För markägarna aktualiseras detta i synnerhet då tillstånd sökes att uppföra byggnad inom område, för vilket förordnande enligt 1 § meddelats, samt – om tillstånd vägras – då framställning göres om gottgörelse härför. I sådana ärenden kommer genom länsstyrelsens försorg i allmänhet att undersökas icke blott huruvida bebyggelsen kan få ske på just den plats sökanden önskar utan även om den icke med större fördel bör förläggas till någon annan plats i närheten, och dessa frågor komma att diskuteras mellan länsstyrelsens representant och sökanden.
Det torde framför allt vara fritidsbebyggelse genom sommarvillor och sportstugor, som kommer att bli föremål för regleringen. Denna bebyggelse är en företeelse av stor vikt för friluftslivet och givetvis värd all
uppmuntran. För många människor, i synnerhet familjer med barn, är
