kring ett tiotal uppgående taflorna med spådomsscener ledsagas sålunda, liksom de flesta af hans öfriga verk, blott af kortfattade upplysningar om hvad de föreställa, såsom t. ex. »en gumma, som i caffe spår 2:ne unga fruntimmers öden», »en gumma, som spår i handen på ett fruntimmer, och ett annat, som ser därpå», »en spåkvinna och 3:ne fruntimmer samt en präst, som oförmodadt inkommer och förebrår dem», o. s. v. Ingenstädes finnes sålunda antecknadt, att den spående gumman skall föreställa mamsell Arfvidsson, och detta är af många skäl ej heller troligt. Per Hilleström var ju mer genre- än porträttmålare, en, såsom hans förnämste biograf framhållit[1], mästare särskildt i att måla intima hems- och familjeinteriörer samt scener ur hvardagslifvet, och man vet att till hufvudfigurerna i hans taflor mången gång hans hustru och dotter sutto modell och att bilderna ej föreställde några bestämda namngifna personer.
För öfrigt må erinras om, att i den beskrifvande förteckning, som nyss anförde författare bifogat sitt verk, endast en af spåkvinnebilderna hänföres till den ryktbara sibyllan, men med tvekan och antagligen blott på grund af någon med taflan förbunden tradition. Detsamma skulle emellertid med kanske lika mycket fog kunnat göras beträffande flertalet af de öfriga. Spåkvinnan har nämligen på alla de taflor, vi haft tillfälle taga kännedom om, med stor sannolikhet målats efter en och samma modell. Klädseln, attributen m. m. växla, men anletsdragen, uttrycket, ställningen äro ungefär desamma och visa, såsom tillförene antydts,
- ↑ O. Sirén: Per Hilleström d. ä. Väfvaren och målaren, hans lif och värk, Stockholm 1900.
