vist i detta Blad, ty det är rätt angeläget och rörer henne mycket själf.»
Om spåkvinnan hade svarat på denna anhållan, skulle hon ha gjort icke blott den gamla vännen utan äfven eftervärlden en stor tjänst, ty då hade frågan om hennes mystiska tillvaro varit lätt utredd. Men vare sig hon ej hade sett eller brytt sig om meddelandet, något svar tycks icke ha influtit i tidningen. Förmodligen fick dock vännen reda på henne, ty i Gustaf III:s Stockholm med dess jämförelsevis ringa storlek och fåtaliga befolkning var det lättare än i våra dagar att finna den man sökte, och trots grändernas eller bigatornas till Regeringsgatan rätt stora antal och bristen på adresskalendrar från det gustavianska tidehvarfvet ha äfven vi erhållit en mycket antaglig lösning af den invecklade frågan.
Enligt mantalslängden för 1780 och Jakobs församling bodde nämligen i huset nr 35 i kvarteret Jericho, d, v. s. på den tomt, som nu upptages af huset nr 19 vid Lästmakaregatan, mellan Regerings- och Norrlandsgatorna, en »jungfru Ulrica Arfvidsson», som med stor sannolikhet var identisk med den ryktbara spåkvinnan. I de berättelser om denna, där något dopnamn omtalas, uppgifves detta visserligen vara Anna, men det är att märka, att dessa berättelser äro de senare och af nyare datum, medan hon i samtliga äldre meddelanden, såsom Ehrensvärds, Adlerbeths, Schröderheims, Hamiltons m. fl., rätt eller slätt kallas mamsell Arfvidsson. Det ligger följaktligen nära till hands, att Anna är ett nyare påfund, måhända grundadt på någon tradition eller beroende på någon missuppfattning, men för öfrigt må erinras om, att namnuppgifterna i mantalslängderna o. s. v.
