för äldre tider ofta äro felaktiga och ofullständiga och att hon således kanske hette både Ulrica och Anna.
Den närmaste åtgärden med ledning af uppgiften 1780 var att söka följa Ulrica Arfvidsson tillbaka i tiden, för att därigenom utreda hennes familjeförhållanden, förändringarna i hennes lokala tillvaro o. s. v., och till en början erhölls den upplysningen, att hennes bosättning i kvarteret Jericho måtte ha ägt rum år 1774 eller 1775. Hon omtalas nämligen som boende där för första gången i Jakobs församlings husförhörsböcker för sistnämnda år. Men hvarifrån kom hon till Jericho? Antagligen direkt från staden mellan broarna, ty i mantalslängden för år 1770 upptages boende i huset nr 64 i södra och västra kvarteret, d. v. s. i nuvarande nr 4 vid Stora Gråmunkegränd, och hos sin moder mästerkocksänkan Anna Catharina Arfvidsson dottern Ulrica, hvars ålder, 36 år, alldeles passar ihop med den för Jericho-mamsellen uppgifna tio år senare. De bägge fruntimren, hvilka i sin tjänst hade en gammal piga vid namn Maja Persdotter, bebodde ensamma det lilla af blott två våningar med två rum i hvardera bestående huset, som änkan Arfvidsson tycktes äga, men hvarom anteckningen »egendomen har väl skuld, men man vet ingen underrättelse därom» kräfde en närmare undersökning. För detta ändamål! rådfrågades först den inför Nedre Borgrätten förrättade bouppteckningen efter mästerkocken Arfvidsson, som bar dopnamnet Arfvid och afled den 4 december år 1767, och i handlingen erhölls följande upplysningar, innehållande en ny gåta att lösa angående mamsell Arfvidssons mystiska förhållanden.
Efter den vanliga ingressen meddelas nämligen,
