efter den sistnämnda, hvilken afled år 1771. Däri omtalas nämligen, att änkan Arfvidsson förut varit gift med vaktmästaren vid Generalförråds-kassan Erik Lindborg och att hon med honom hade en dotter Ulrica, som efter moderns giftermål med Arfvidsson — den 17 maj 1740 — och sedan hon hunnit myndig ålder antog styffaderns namn. I 1760 års mantalslängd kallas hon sålunda uttryckligen Arfvidsson.
Beträffande mannen Arfvidsson må vidare nämnas, att äfven han, som först var köksdräng, sedan kocksbetjänt, så kunglig kock och slutligen mästerkock vid k. köket, varit gift en gång förut, nämligen med fataburspigan Annicka Lindgren, och att han med henne hade en son vid namn Axel. Änkan Lindborg, f. Burgin, som var åtskilliga år äldre än sin andre man, hade ej mer än dottern Ulrica i första giftet och inga barn i det andra, hvilket bör ihågkommas såsom stridande mot de i det föregående, i Heurlins och Hanna Löfbergs berättelser, omnämnda uppgifterna om att mamsell Arfvidsson skulle ha varit Anders Warnborgs moster.
Genom giftet med änkan Lindborg blef mästerkocken Arfvidsson ägare af huset vid Stora Gråmunkegränd, och makarna voro boende där under 1740—1760-talen, men måtte ej ha dragit jämt, eftersom mannen de senare åren af sitt lif, såsom förut nämnts, separerade sig och hade eget hushåll på Ladugårdslandet.
Af den nu lämnade utredningen, som jämte mantals- och taxeringslängderna och respektive bouppteckningar grundats på k. hofförsamlingens dop-, vigsel- och dödböcker, framgår sålunda, att mamsell Arfvidsson egentligen hette Lindborg, att hennes dopnamn var Ulrica och icke Anna, att hennes föräldrar voro vakt-
