Den 30 januari 1800 drabbades mamsell Arfvidsson af sorgen att förlora sin trotjänarinna, och nu får man ändtligen — i församlingens begrafningsbok — klara uppgifter om hvem denna var och hvad hon egentligen hette. Adrophia, Adotia och Adrecka Dordi voro nämligen förvrängningar af Adrottja — »piga från Marocco, turkinna, här döpt, kommen från Tyskan, 75 år gammal, död i vattusot, begrafven på Johannis kyrkogård den 3 februari af magister Lüdeke» (den bekante, framstående kyrkoherden i Tyska församlingen). Detta är ju intressanta upplysningar och ett så att säga mycket lämpligt supplement till spåkvinnans mystiska historia; denna gamla kvinna från ett främmande land, en af dessa många egendomliga individer af utländsk nationalitet, som funnos i det gustavianska Stockholm, var ju alldeles särskildt ägnad att förhöja intrycket af mamsell Arfvidssons hemlighetsfulla verksamhet och öka det till fantasien talande i hennes omgifning. Tyvärr föreligga dock inga uppgifter om hvem Adrottja egentligen var och hur hon hade kommit i sibyllans tjänst. Första gången hon nämnes i denna var 1775, men hvilka voro hennes föregåenden? Ja, detta är en fråga, som väl aldrig skall tillfredsställande kunna besvaras, men man kan ju tänka sig, att hon var någon förrymd slafvinna eller haremsdam, som hamnat i Stockholm med något af de talrika fartyg, hvilka under frihetstiden underhöllo förbindelserna mellan Sverige och Orienten, Barbareskstaterna och Medelhafsländerna, och så kommit i beröring med mamsell Arfvidsson genom dennas förbindelse med hofvet, där mycket egendomligt folk gick ut och in.
Med år 1800 försvinner Ulrica Arfvidsson ur man-
