Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/121

Jansson, om hvars förmåga att rätt uppfatta och återgifva hågkomsterna man kan hysa berättigade tvifvel. Vidare synas Warnborgs familjeförhållanden, ehuru det ej lyckats oss att fullständigt utreda dem, gifva vid handen, att han ej hade någon moster och i alla händelser ingen sådan med namnet Arfvidsson. Hans moder, som år 1800 omtalas såsom omgift med en murgesäll Johan Mengdel, hette nämligen Catharina Willing. Hon hade förut varit gift med vaktmästaren Lars Warnborg och hade med honom utom sonen Anders en son, som hette Lars och var plåtslagaregesäll, och en dotter, Anna Catharina. Änka äfven efter Mengdel, afled hon i oktober 1807, och enligt den efter henne i början af följande år förrättade bouppteckningen ägde hon den med ett trähus bebyggda tomten nr 12 i kvarteret Träskfloden, således ej långt ifrån den märkvärdiga stugan i nr 21 A. Det är ju mycket sannolikt, att invånarna i kvarteret voro nära bekanta, och om Anders Warnborg kallade gummorna i granngården moster, så följde han blott det fordom allmänna bruket, då särskildt i de bredare samhällslagren »moster» var den vanliga benämningen på äldre fruntimmer, vare sig dessa voro anförvanter eller icke. Att någon af dessa gummor eller mostrar idkade spådomskonsten, är vidare mycket antagligt, och så blef det lätt att omgifva denna gumma med en märkvärdighet, som kanske ej af Warnborg själf men af hans eftersägare och på det vanliga sättet vid ryktens och sägners utläggning och vandringar sattes i samband med den ryktbara mamsell Arfvidsson. En bekräftelse på detta antagande finnes däri att Jenny Brn i sin här ofvan återgifna berättelse (sid. 72) omtalar hur en