om många af den gustavianska societetens och teatervärldens medlemmar, om den ryktbara Sophie Hagman, som ej bodde i den vackra våning vid Salviigränd, hvilken än i dag förbindes med minnet af hennes älskvärda person, o. s. v.
En annan oriktig sägen om mamsell Arfvidsson må också påpekas, nämligen att hon skulle ha varit af finsk nationalitet. Här ofvan har visats att föräldrarna voro hemma i Stockholm, och den ofta förekommande uppgiften att hon var finska måste följaktligen bero på den gängse föreställningen om att spådomskonsten liksom trolldom i allmänhet företrädesvis omhuldas och utöfvas af finskor. För säkerhetens skull ha vi dock forskat i de redogörelser, som finnas om släkter af finskt ursprung med namnet Arfvidsson i Stockholm, och det såg ganska lofvande ut, då vi i Klerckerska samlingarna i k. biblioteket i en sådan genealogi anträffade ett fruntimmer med anteckningen »barnlös trollpacka». Men vid närmare påseende befanns hon ej vara mamsell utan heta Helena Öberg, vara gift med en Arfvidsson (Werre) och född vid den tidpunkt, då den riktiga mamsell Arfvidsson redan var en ryktbar sibylla.
Denna ryktbarhet, som hos eftervärlden såsom vi sett mest bevarats i mer eller mindre fantasirika skildringar, måtte under mamsell Arfvidssons lifstid, oafsedt den uppmuntran, hon rönte af sina kunder, ha skänkt henne äfven glädjen att få lära andra sin konst och sålunda betrygga dess framtida bestånd. Man träffar nämligen en och annan uppgift om att hon hade lärjungar, och en bland dessa, den i kort och kaffe spående fru Ulrika Lundberg, som bodde
