Om husets vid Österlånggatan ålder föreligga i de källor, som stått författaren till buds, inga uppgifter, men det lider intet tvifvel om, att åtminstone dess solida källare och grundmurar äro mycket gamla, d. v. s. tillkomna under 1500-talet, kanske redan under medeltiden. Det är också högst sannolikt, att huset fordom utgjordes af två skilda fastigheter, hvilket äfven bestyrkes däraf att det i mantalslängderna från 1700-talet upptages under två nummer, och att af dessa huset vid Baggensgatan var det äldsta. Antagligen vette detta, liksom förhållandet enligt grefve F. U. Wrangels utredning[1] var med den närbelägna s. k. Papistekyrkan eller det gamla Keithska huset, med sin baksida mot den gamla stadsmuren, hvilken löpte fram utmed den nuvarande Österlånggatans inre del, och när sedan stadsmuren nedrefs, tillkom det med huset vid Baggensgatan sammanbyggda huset vid Österlånggatan. Detta senare har nu fyra våningar utom bottenvåningen, medan det förra har blott två, och fastän hela komplexet, såsom fallet är med de flesta gamla hus i staden mellan broarna, i nyare tid fått fönstren upphuggna och förstorade och antagligen blifvit tillbyggdt åt Österlånggatan, äro stommen och murarna de ursprungliga, hvilket framgår af de senares tjocklek, trappuppgångarnas gestaltning och anordning o. s. v.
På 1760-talet och under de närmast följande decennierna ägdes huset af en sjökapten vid namn Magnus Ahlström, som ofta förekommer i tidens rättegångshandlingar och måtte ha varit en krångelmakare och
- ↑ Stockholmiana. Ny upplaga. Sthm 1912.
