Wennberg och Nordström, en namnsedel, iydande på öfverfyrverkaren C. Fucks, som emellertid förklarade, att han ej författat skriften men af en ryttmästare Klefberg blifvit anmodad att uppgifva sig vara dess författare. Härför hade han af en okänd, småväxt och koppärrig man (Chierlin?) erhållit 100 plåtar, af hvilka han gifvit Kiefberg 17. När därpå saken ytterligare undersöktes, befanns Chierlin vara författaren, men han blef frikänd af hofrätten, för att dock den 28 januari 1773 af K. M:t förklaras skyldig, hvarvid skriften dömdes att indragas och förstöras. Den hade emellertid då utgått i två upplagor om tillsammans 3,000 ex. och gifvit upphof till flere stridsskrifter för och emot Chierlin, af hvilka en med titeln Den Svenska Uppsynings-Mannen för »svåra och skymfliga utlåtelser, emot ridderskapet och adeln» också blef åtalad och dömd att förstöras.
Det rabalder, Chierlin sålunda hade ställt till, tycks emellertid ha verkat lugnande på honom själf, ty han omtalas ej vidare i Stockholmskrönikan som pamflettskrifvare. Däremot fäste han en fördelaktigare uppmärksamhet vid sig såsom lärare vid navigationsskolan och genom den år 1777 utgifna läroboken Sjömäns dageliga assistent, och härtill kom hans åtminstone af andebesvärjarne kända och omhuldade verksamhet som skattgräfvare.
Redan år 1766 hade nämligen Chierlin, möjligen i förening med Ahlström och på befallning af den spökande prinsessan — tyvärr saknas uppgifter om hur hon uppenbarade sig — utfört gräfningar i källrarna, och det var antagligen dessas negativa resultat, som föranledde Ahlström till den finansspekulation, hvarom det nyss anförda tillkännagifvandet i Stock-
