afskrifiver en ny clavicula Salomonis; hertugens är rasande. Gamla Fruen i swarta samet Robe de Couren har warit här, och min Gamla Farbror har åstadkommit denna Slumpen.
Lef wäl och min kära Successor, som jag alt arbetar för. Glöm ej din mästare och wän och som lefwer och dör
Din trognaste wän i alla spherer
Eg:r ab .svg){kind=icon}
.»
Om de i dessa bref omnämnda personerna torde
några upplysningar intressera.
Prins Carl af Hessen (Kassel), dansk fältmarskalk och kung Fredrik VI:s af Danmark svärfader, var ifrig frimurare och mystiker och stod i lifliga förbindelser med flera af nekromantins utöfvare äfven i Sverige. Han förde öfverbefälet öfver de danska trupperna vid deras infall i Bohuslän 1788. — Gustaf Rosen, son af riksrådet grefve F. U. von Rosen och Hedvig Sophia Stenbock, var vid denna tid ryttmästare vid Lifregementet och kavaljer hos hertig Carl. Ulfvenklous spådom att han före sin död skulle komma utrikes som envoyé slog icke in, men däremot blef han med tiden landshöfding i Malmöhus län och en mycket duglig sådan. Han var en rikt begåfvad och klok man, och det är föga troligt, att han fattade Ulfvenklous upptåg från den allvarliga sidan. I hälsningarna genom Ruuth gick han ju också miste om den kyss, som profeten sände De Geer, Barnekow och Axel (Aminoff). Rosens syster E. R. kan ej ha varit någon annan än fröken Ebba Ulrika Beata von Rosen, hvilken vid 19 års ålder 1779 blef gift med Ruuth (i hans andra gifte), men
