om hvilken vid denna tid snart sagdt hela Europa talade och om hvars uppträdande och verksamhet i Paris de underbaraste historier berättades. Trots den stora hemlighetsfullhet, hvarmed han omgaf sig, visste man ju, att han blifvit uppfostrad i Egypten och där hade fått lära sig alla de hemliga kunskaper pyramiderna innehöllo. Han var flera sekel gammal, men hans kunskaper hade lärt honom att bibehålla ett ungdomligt utseende. Han hade makt att uppbesvärja de dödas andar, och han brukade supera i sällskap med Cæsar och Cleopatra. På tillfrågan om sin härkomst svarade han hemlighetsfullt: »Jag är — den jag är.» Han inrättade egyptiska frimurarloger, i hvilka äfven fruntimmer intogos, och utbjöd åt människorna det röda pulvret, som, intaget hvart femtionde år, skulle gifva evig ungdom, och detta pulver trängdes man om att få köpa. Han kallades »den gudomlige», hans bild höggs i marmor, och man bar hans porträtt på solfjädrar, ringar och medaljonger. — Hade Ulfvenklou fått hållas, var det ingalunda omöjligt, att denna Cagliostro-kult blifvit införd äfven i Sverige. Nu tycks det ha stannat vid intresse på afstånd i hertig Carls intima krets.
Från Björnö begaf sig Ulfvenklou i maj till Stockholm och hoppades säkerligen att åter komma på samma förtroliga fot som förr med hertigen, men Reuterholm hade under vintern så framgångsrikt motarbetat honom hos den vankelmodige fursten, att denne vid den afslöjning, som Reuterholm några dagar senare anordnade i syfte att störta rivalen, blott gjorde svaga invändningar. Den stackars Ulfvenklou fick sålunda »midt i synen höra, att man ledsnat vid hans sagor
