körsnärer, gravörer, pergamentmakare m. fl., som väl här hade sina både bostäder och bodar, upptaga sålunda mantals- och taxeringslängderna Casimirsborgs glasbruks och Vedevågs försäljningsbodar, fabrikören Isoz’ magasin och fabrikören Josef Mazzas nipperbod[1], samtliga belägna i de numera till ett förenade Rosenadlerska och Kirsteinska husen, i kvarteret Aglaurus vid Mynttorget och början af Västerlånggatan eller dåvarande Smedjegatan, och i det förstnämnda af dessa hus fanns också ett s. k. Temple du gout eller en modehandel, som hade inrättats af fransyskan mademoiselle Barbara Pauli och där allehanda »fruntimmersgrannlåt och hufvudbonader» försåldes, säkerligen till stor tillfredsställelse för tjusarkungens samtida af det täcka könet. Vid Myntgatan (i kv. Nessus) bodde hofapotekaren G. E. Georgii, som innehade apoteket »Kronan» och äfven, ehuru kanske mer till namnet än gagnet, bar titeln kungl. lifmedikus, medan hans granne, assessor C. F. von Schulzenheim däremot var en af hufvudstadens på den tiden mest anlitade, praktiserande läkare. — Prästerskapet representerades af öfverhofpredikanten Uno von Troil, sedermera Svea rikes ärkebiskop, den civila ämbetsmannavärlden af k. sekreteraren Carl Lagerbring, generalauditören O. L. Malmerfelt, öfverdirektören O. Lidin, kommissarien vid assistansen Fr. Gerdes m. fl. och krigsmakten till lands och vatten af
- ↑ En benämning, som tycks ha varit hvad man nu för tiden kallar »bluff», ty enligt tillkännagifvanden i Stockholmsposten försålde Mazza hufvudsakligen makaroner och vermiceller, baro- och termometrar, kartor och kopparstick o. s. v. Nipperboden var tydligen en gustaviansk föregångare till nutidens magasin à la Bon Marché.