tid i Paris, där han använde tiden ej blott för att roa sig. Den unge gardeslöjtnanten skildras nämligen som en vacker och elegant man, hvilken naturligtvis ej var främmande för den mondäna världens lif och förströelser, men äfven besjälades af allvarligare intressen. Måhända hade han härför, liksom för böjelsen att syssla med öfvernaturliga ting, någon ärftlig disposition, ty hans moder var dotterdotter af biskop Jesper Svedberg, hvilken som bekant ej blott var psalmdiktare utan äfven andeskådare, och systerdotter till Emanuel Svedenborg, och det var ju på sätt och vis i den sistnämndas spår han vandrade, då han under vistelsen i Paris förvärfvade kännedom om den ryktbare Anton Mesmers och de andra magnetisörernas uppseendeväckande verksamhet. Genom sina förnäma förbindelser torde han ha erhållit tillträde till Mesmers vida omtalade, men hufvudsakligen för den högsta parisersocieteten afsedda magnetiska seancer, och det är antagligt, att han kom i personlig beröring med såväl Mesmer själf som de andra mest omtalade magnetisörerna, dok- tor d'Eslon, markis de Puységur, som upptäckte somnambulismen och clairvoyancen, och artillerikaptenen Tardy de Montravel, hvilken år 1786 utgaf en mycket uppmärksammad bok om somnambulismens teori. Vid återkomsten till Stockholm befanns han nämligen vara väl hemmastadd såväl i denna som i magnetiserandets praktiska utöfning, ty den af honom inrättade s. k. baquet'en eller anstalten för magnetisering omfattades af den Harmoniska societeten, liksom äfven af utomstående, med lifligt intresse och hade under ett par år att glädja sig åt en ganska framgångsrik verksamhet.
I sammanhang härmed må påpekas, att Silfver-