dragelser inom societeten och Stockholmslifvet. Hvarken hertiginnan Charlotte eller någon af de samtida på mer eller mindre värdefullt skvaller begifna skribenterna, såsom A. L. Hamilton, Axel von Fersen, Hochschild m. fl., ha ägnat Silfverhielms förehafvanden någon uppmärksamhet. G. J. Ehrensvärd hade dött tre år före hans uppträdande i Stockholm, Lars von Engeström vistades som svensk chargé d'affaires i Wien och A. F. Ristell befann sig just i den kris, som inom kort föranledde hans afvikande från fosterlandet, så att man af helt naturliga skäl förgäfves söker några upplysningar om den Harmoniska societeten i deras ofta beaktansvärda anteckningar. Men den missräkning, man häraf erfar, har fått en värdefull och intressant ersättning i de meddelanden, som träffas i samtida tidningar och framför allt i Carl Christoffer Gjörwells brefväxling i k. biblioteket, denna ovärderliga källa för kännedomen om hvad som hände och tilldrog sig på vidt skilda intresseområden under det gustavianska tidehvarfvet.
Under sin utländska resa hade Silfverhielm, hvilken synes ha tillhört Gjörwells närmare umgänge, sändt meddelanden om färdens förlopp, grefve Scheffers hälsotillstånd, sina museibesök o. s. v., och i ett af brefven skildrade han en underrättelse om den förestående resan till Paris »för att taga kännedom om hur de elektricera för lamheten m, m., på det jag med tiden på något sätt skall kunna gagna mitt fosterland». Detta meddelande var helt visst ägnadt att särskildt intressera den städse för allt nytt vakne Gjörwell.
Redan i december 1786 eller strax efter det Silfverhielm fått i ordning sin baquet har denne också gjort sina första iakttagelser, och han följde under de
