som väl ofta och med mycken ångest hört af våra nitälskande lutherska präster helvetet för sig afmålas, fann dock denna nya tafla så degoutante, att han för sin egen del aldrig kunde begripa hur dylika galenskaper kunde bäras honom tillhanda af bägge herrarna S(ilfverhielm) och N(ordenskjöld), hvilka dagligen fournerade bokpressen med detta snygga M. S. Jag ber dock att allt detta blifver oss emellan, dels för tidehvarfvets heder, dels för ledamöternas uti den helt nya akademien influencer, hvilka utomdess utgöra en articulus fundamentalis uti deras doktrin, Men raillerie à part, tyst, tyst!»
De förnämsta medlemmarna i den förutnämnda och i detta bref för Gjörwells klander utsatta Filantropiska societeten eller »Sociétas exegetica pro philantropia», såsom sällskapet egentligen hette, voro underståthållaren baron von Axelson, öfverhofstallmästaren grefve A. F. Lewenhaupt, landshöfdingen baron Sven Liljencrantz, den framstående bergsmannen och för sina sträfvanden för den afrikanska slafhandelns afskaffande bekante B. Wadström samt Göran Ulrik Silfverhielm och C. F. Nordenskjöld. Det var nog de två sistnämnda, som redigerade sällskapets från början af år 1787 utkommande häftesskrift »Samlingar för Filantroper», hvilka väckte Gjörwells nyss anförda misshag och som jämte verksamheten i öfrigt snart, såsom längre fram skall visas, blefvo föremål för Kellgrens skarpa och kvicka satir. Filantroperna hade sin samlingslokal hos Sven Roos, den å sid. 35 omnämnde rike bryggaren, hvilken bodde på Södermalm i kvarteret Wägaren, mellan nuvarande Folkunga- och Kocksgatorna, nära Götgatan och invid »Hamburg», den
