Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/20

Den här sidan har korrekturlästs

Mamsell Arfvidsson.

NÄR stockholmarna i våra dagar färdas Birger Jarls-gatan eller Roslagsgatan framåt till nejderna vid Norra Brunnsviken, är det säkerligen många ibland dem, som ej äga någon aning om eller ägna en tanke åt, att det är en ganska intressant och minnesrik stadsdel som de passera. Så när som på några små och ruckliga hus vid Roslagstorg och de branta backarna upp till Regeringsgatan, hvilka utgöra de få kvarvarande vittnesbörden om traktens forna utseende och bebyggande, är ju allt så nytt och modernt, spårvagnar och automobiler ila fram och åter, stora, mer och, tyvärr i allmänhet, mindre vackra hus möta öfver allt blicken, och själfva Eriksberg, Timmermansordens gamla stamhus, om hvilket man hört talas i samband med gaturegleringar och tomtaffärer, ligger på höjden, i återstoden af sin vackra park, så förändradt och nyskrudadt, att man ruskar misstroget på hufvudet, när någon ordar om dess ålder och minnen.