och efterlämnade ett rikhaltigt och dyrbart bibliotek. Efter att, år 1807, ha lämnat sin ministerpost bodde han i Stockholm; år 1818 var han ledamot af Rikets ärenders allmänna beredning och afled följande år på Bredsjö i Uppland. Gift först med en engelska vid namn Harriet Mathew och därefter med en fröken Adlermarck, efterlämnade han ej några barn.
Från G. U. Silfverhielm finnes i den Gjörweliska brefsamlingen åtskilliga skrifvelser, dock i allmänhet af ringa intresse. Mot slutet af sin lefnad sysslade han mest med litterära studier och var jämte E. G. Geijer utgifvare af Thorilds skrifter.
Äfven Harmoniska societeten kände sig träffad af Kellgrens och hans anhängares angrepp, ty seancerna i Rosenadlerska huset blefvo såsom ofvan nämnts redan år 1788 mindre besökta och torde inom kort alldeles ha upphört. Man söker nämligen förgäfves, såväl i Gjörwells bref som annorstädes några meddelanden om fortsatta underverk. Den animala magnetismen tycks emellertid det oaktadt här och hvar ha omfattats med rätt lifligt intresse, och dess nitiske förmedlare, Carl Göran Silfverhielm, som år 1787 äfven medelst en tryckt beskrifning spred kännedom om den, åtnjöt fortfarande äran att uppmuntras af de högre sällskapskretsarna samt uppmärksammas af själfva konungen äfvensom, naturligtvis, af hertig Carl. Huruvida Gustaf III fullföljde sin af Gjörwell omnämnda afsikt att personligen taga kännedom om det i Rosenadlerska huset bedrifna magnetiserandet är emellertid ovisst, men han tycks ha brefväxlat om magnetismen med Silfverhielm och under finska kriget sände han till denne från Kymmenegård en skrifvelse, hvari förekommer följande,
