hennes släktförhållanden, födelse- och dödsår, personlighet och lefnad, och det är därför ganska naturligt, att hon lämnat stoff till romantiserade skildringar.
Kommer så härtill, att Per Hilleström möjligen afbildat henne på någon eller några af de talrika och både som konstverk och kulturbilder intressanta taflor, i hvilka han illustrerade spådomsväsendets florerande i Stockholm under 1700-talets sista decennier, att det i Nordiska museets samlingar finnes ett af Lorentz Pasch d. y. måladt porträtt, som enligt uppgift skall föreställa henne, och att af Carl August Ehrensvärds hand bevarats en teckning, som återger sibyllan grubblande öfver kaffesumpens underbara orakelsvar, så torde man få medgifva, att det finnes goda skäl för att än i dag sysselsätta sig med mamsell Arfvidssons person och att söka utreda hennes dunkla lifshistoria.
De forskningsresultat, som i detta syfte här nedan meddelas, böra emellertid inledas med några erinringar om hvad hennes samtida berättat om hennes verksamhet, äfvensom med det värdefullaste eller mest beaktansvärda i senare tidens skildringar.
★
Om spådomskonstens anor i Stockholm föreligga
knappast några tillförlitliga uppgifter, men man kan
ej betvifla, att de äro mycket gamla. Redan den
ålderdomliga affattningen af den ännu gällande, men
väl i våra dagar högst sällan tillämpade 15:de
paragrafen i strafflagens 22:dra kapitel: »Far någon med
spådom, signeri och annan vidskepelse, att därmed
bedrägeri öfva eller vinning sig förskaffa, straffas med
