Den olycklige grefve Lewenhaupt varnade hon att akta sig för gevär och jakt, läggande därtill, att det förestod honom stora olyckor. Kort därefter sköt han på jakt ihjäl en jägare, som skymtade mellan buskarna, hvilken han mente vara haren. Icke långt därefter gjorde han sin största olycka och miste sitt hufvud.
I Hamburg var hon uti en förnäm assemblée, hvarest ock infann sig en förnäm officer, hvilken kom att ställa sig bredvid henne och släppte något i golfvet. Då han lutade sig att tagat upp, höll han sin hand vidöppen på bordet. I detsamma sade hon: 'I fi, hvad är detta för en olycklig människas hand!' Då han reste sig upp, bad han om förlåtelse, men hon svarade: 'I har alldeles intet inkommoderat mig, men en stor olycka förestår Er innan kort.' Några veckor därefter blef han på vägen från Hamburg anträffad ihjälslagen af några röfvare eller filons.
Detta fruntimmer gjorde annars aldrig något väsen af sin upplysning, var mycket artig och belefvad och mycket älskad och afhållen af alla. Hon var uti grefvinnan Anne Marie Königsmarcks hus, som var salig gref Leijonhufvuds fru mor.»
Om fröken »Höffern» vet man för öfrigt föga mer än att hon antagligen hette von Höffer eller Hoeffer och tillhörde någon af de släkter med detta namn, som under 1600- och 1700-talen voro bosatta i Franken och Braunschweig, och beträffande hennes spådomar kan man blott säga, att den angående kung Fredrik i betraktande af hans kända tur hos det täcka könet var föga märkvärdig, medan de öfriga onekligen verka underbart och synas bestyrka det höga anseende, som konsten att spå i händerna hade förvärfvat redan
