regering var till ända och hotande moln skockade sig på den politiska himlen samt missnöjet i landet af skilda anledningar åter blef allmänt. Det första omnämnandet af hennes samtida, som är af något större intresse, hänför sig egendomligt nog till den snillrike och upplyste Carl August Ehrensvärd och återfinnes i ett bref från honom till Johan Gabriel Oxenstierna, i februari eller mars år 1784. Ehuru detta bref varit publiceradt förut[1], bör det ej saknas i detta sammanhang. Det är af följande lydelse:
Efter en handteckning af C. A. Ehrensvärd i Sjöholms arkiv.
»Dagen efter sedan du for, gick jag till en Kaffegudinna, som heter Arfvidsson. Med största lätthet i världen säger hon människors öden, men hvad som brister är, att hon ej annat kunna säga, än af det lilla som händer och sker i hvardagslefnaden — jo litet mer — om K(onungen): han kommer ofördröjligen tillbaka, innan någon tror, inom gränsen, blir sjuk, blir bättre, äfventyrar lifvet genom en häst. Blir en stor resa, hvarest är mycket folk, mycket folk resa åt en punkt, krig och riksdag. Kriget blir med ett folk, som bor hvarest solen går upp, ett fult folk, ser grymma ut, ohyfsade, vi vinna. Om H. C. (hertigen), folk ville ha honom till någonting — att hvad hon
- ↑ Warburg, K., Karl August Ehrensvärd. En lefnadsbild från gustavianska tiden. Stockholm 1893.
