som tilldrog sig natten mellan den 16 och 17 mars. Som en besynnerlighet bör anmärkas, att en mamsell vid namn Arfvidsson, hvilken spådde i kaffe, inplantat i konungen en besynnerlig farhåga såväl för mars månad, som för en ung grefve Ribbing, hon trodde skulle blifva hans baneman af den anledning, att hon redan vid 1789 års riksdag sagt honom, att han skulle vakta sig för den förste, som han vid utgången från henne skulle råka, iklädd en röd väst. På Norrbro mötte konungen Ribbingen med en dylik väst. Man kan lätt tänka hvad intryck detta möte gjorde på en herre, som i det han trodde intet trodde allt.»
Äfven Adlerbeth, som räknades till Gustafs närmare vänner, men i sina omdömen ofta visar, att han ingalunda var blind för hans fel och svagheter, yttrar sig i ungefär samma anda. Under början af 1789 års riksdag samtalade konungen ofta angående den politiska ställningen, finansernas tillstånd o. s. v. med Adlerbeth, som hyste andra åsikter och i följande anteckning gilvit luft åt sin misstämning öfver konungens sätt att resonera:
»I dessa samtal förekommo många andra besynnerligheter, hvilka borde förtigas, om de ej röjde en del af konungens karaktär. Utan särdeles vördnad för det moraliska af religionen, ägde denne herre mera förtroende för det mystiska, och hans annars upplysta själ var till och med smittad af vidskepelse. En mamsell Arfvidsson, som länge snillat sig till penningar genom spådomar i kaffe, och en B(jörnram), som föregifvit sig kunna framkalla andar och förutsäga tillkommande ting (samt i anledning af därå aflagda förmenta prof, tillförne af konungen var nämnd till finsk tolk och kongl. sekre-
