trodde på drömmar och uppenbarelser, och man kan lätt föreställa sig hennes oro öfver de upplysningar, hon erhöll hos sibyllan och som hon skyndade att skriftligen meddela sin älskare.
Tegnér har lämnat följande redogörelse för förutsägelserna, som voro högst märkvärdiga, allrahelst de till stor del gingo i fullbordan:
»Ägde hon (mamsell Arfvidsson) verkligen siargåfvan, eller var hon på förhand underrättad om de hemliga politiska förehafvanden, till hvilkas redskap Armfelt ville använda sin älskarinna? Spåkvinnans blick synes dock hafva sträckt sig långt fjärran, och hon förutsade tilldragelser, som intet skarpsinne kunnat beräkna.[1]
Mamsell Arfvidsson förkunnade: att en man, på hvilken fröken Rudenschöld tänkte (Armfelt), nyss afrest, mera än någonsin upprörd af afskedet från henne och från ett barn (konungen). Han hade hufvudet fullt af planer, men som ännu syntes oklara; de skola först bli bestämda efter ett långt samtal, som han får med en högt uppsatt korpulent dam med en krona, som ej är kunglig, på hufvudet (kejsarinnan Catharina). Hon önskar träffa honom, och innan han återser fröken Rudenschöld, skall han besöka denna dam. Hans öfverenskommelser med henne skola vålla mycken oro hos en liten man, mot hvilken han för närvarande är mycket uppretad (hertigen-regenten), äfvensom hos en tjock herre med svarta ögonbryn, nyligen återvänd från en
- ↑ Förf. tillägger här i en not: “Något tvifvel om detta märkliga brefs autencitet kan icke äga rum. Det har legat förvaradt i samlingen af de fröken Rudenschölds bref til Armfelt, hvilka icke varit i främmande händer.”
