Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/66

vidare befallning. I gifven noga akt på tre personer, som begifva sig till mamsell Arfvidsson, af hvilka en sannolikt är insvept i en brun slängkappa och på hufvudet har en rund slokig hatt med nedhängande brätten; i alla fall har han en hvit bandros på kappkragen, äfvensom nära nacken på det plagg, han bär inunder, om han kastar kappan af sig. Dessa personer tagen I uti försvar mot hvarje förolämpning, hvarje öfverraskning, hvarje anfall, ehvad de äro angripande eller förfördelade, och det af och emot hvem det vara må. Skulle man öfverfalla dem med större styrka, än att I tron eder kunna skydda alla tre, så bryn eder endast om honom med hvita bandrosen, och honom försvaren I med lif och blod till sista man, utan att likväl fråga efter hans namn, såvida han ej själf ger sig tillkänna. Märken I eder vara på väg att blifva öfvermannade, så gören I, dock blott i högsta nödfall, larm och kallen till hjälp alla som är till hands. Räf, Björn och Ekorre gå in i huset hos mamsell Arfvidsson, underrätta henne, att det sker på min befallning, och hålla sig där dolda från half nio hvarje afton, tills herrn med hvita bandrosen varit där och så länge han är hos henne. Hon får likväl ej låta märka det ringaste om deras därvaro för någon människa. Lejon, Falk och Stork stryka omkring utanför huset och gifva akt på alla, som nalkas medan herrn med hvita bandrosen och hans sällskap äro därinne. En häst skall emellertid stå sadlad vid Ingemarshof, och i samma ögonblick de nu omtalta personerna bli synliga, skickar du mig underrättelse med ett ilbud, som spränger af allt hvad hästen förmår springa. Dessutom och intill dess de varit hos mamsell Arfvidsson samt återvändt från henne, inbe-