Kring den nyss nämnda väderkvarnen och mjölnarbostället som medelpunkt sluter sig en af pseudonymen Jenny Brn (Braun) i Stockholmstidningen för år 1898 under benämningen »Mjölnarbruden» införd romantiserad skildring, i hvars inledningskapitel mamsell Arfvidsson och hennes stuga rätt utförligt omtalas. Jämte några meddelanden, som synas vara grundade på berättelsen i Förr och Nu eller åtminstone hämtade ur samma källa som denna, finnas däri uttalanden och upplysningar om spåkvinnan, hvilka i afseende på tillförlitlighet, under inflytande af de allmänt gängse sägnerna, lämna mycket öfrigt att önska, men som i alla händelser äro af intresse. De torde nämligen vara uttryck för den i vida kretsar rådande uppfattningen om hennes personlighet och kunna äfven tjäna som exempel på hur historia förvanskas, där källforskning uraktlåtes.
Författarinnan skildrar först sibyllans bostad vid V. Humlegårdsgatan, som hon säges ha ägt och som endast bestod af två rum, af hvilka det större hade ett fönster åt gatan och det inre ett mindre sådant åt gården, »Helt visst hade mamsell Arfvidsson», heter det i fortsättningen, »kunnat bestå sig en bättre lägenhet, då hennes förtjänster inte måtte ha varit ringa, enär de gingo ur de förnämes och rikes kassor. Den fattigare klassen hade minsann icke råd att vända sig till ett sådant orakel, som betalades med dukater, om icke en och annan tjänare i ett förnämt och rikt hus kom för att meddela en eller annan viktig upplysning. Ty mamsell Arfvidsson hade sina förbindelser litet hvarstans — hur skulle hon eljest få reda på de intimaste familjehemligheter, om icke genom spioneri? Men för hundra år sedan voro anspråken på trefnad och be-
