Sida:Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge (1878).pdf/24

Den här sidan har korrekturlästs
16
  • Aslaker, Asleker: aslaks (gen.) L. 219 (Dyb. — Densamme som oslaik på samma sten?); oslakr[1] L. 1202; oslaik[1] L. 717. — I SRP träffas namnen Aslak Botolfsson (1374) och Aslak Thordson (1400), båda från Bohusl. — Det nu brukliga namnet Axel anses bildadt häraf.
  • Aslögh: aslauk (nom.) L. 734 enl. Dyb. (L. har alauk).
  • Aslögher (mansn.): Aslogh, Vald. Jordeb., Hall.
  • Asmoþer ingår i Asmodetorp (1506), nu Asmoarp, Göinge-Mellby; Sk., Falkm.
  • Asmunder. Detta namn var i äldre tider vanligt. På runstenar träffas särskildt ofta namnet på den bekante runristaren A. Kara Sun, nämligen, såsom det synes, på ej mindre än 19 (utom de fall, där namnet hos L. fins upptaget, äfven enligt UFT L. 80); jfr s. 14, noten 1. — Men dessutom träffas äfven följande former: ąsmuntr L. 457 (Dyb); ąsmunt (ack.) L. 896 (B); ąsmu (ack.) L. 1327 (B); asmuntr L. 998, 1071; asmutar L. 1940; asmut (ack.) L. 1101; osmuntr L. 1057 (B). — I DS och SRP träffas namnet flerestädes, t. ex. under den latin. formen Asmundus DS II 91 (1290), 112 (1291), 615 (1310). Likaså ingår det i ortnamn, såsom Asmunstadhum DS IV (1331) samt Asmundathorp s. DS I, 50 (1145), nu Asmundtorp, Sk. (se Falkm. 108).
  • Asrun, Asruna: Asrwn relicta Kanuti Ketilbiornason DS IV, 202 (1331; jfr IV, 646, V, 75); Asruna förekommer vidare SRP (åren 1364 och 1377; såsom det synes, om olika kvinnor).
  • Asulver: asulf (ack.) L. 355 (UFT); aosulfr L. 81 (Dyb); osuhlfr L. 1057 (B). Asulphus förekommer DS II, 684, Asolfver SRP (1381).
  • Asvalder: Asvald i Sundhræedhe (Sm.) SRP (1379).
  • Asvar: ąsvar (kvinnon.?) L. 210 (B).
  • Asviþer: den latin. formen Asuidus DS III (1316), Aswidus V (1343); gen. i Nicolaus Aswidi V (1843).
  • Asælver (kvinnon.):[2] aselfi (ack.) L. 530.
  1. 1,0 1,1 Första runans form är mig obekant.
  2. Kvinnon. på ælver äro i äldre sv. ej ovanliga. Utom dem, som i det följande upptagas, har jag träffat följande: Arnalver (Arnelfe, latin. dat., DS IV), Gunnelf, BRP (hvad genus kunilfr L. 160 har, ayna ej) och hruþailfr Dyb. II, 156 (ruþilfr L. 7 enligt UFT och gen.