Sida:Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge (1878).pdf/39

Den här sidan har inte korrekturlästs
31

— En af Rääf i norra Smål. antecknad läsning mot “floget“ hos hästar börjar

Oden står på bergen,
han spörjer efter sin fåle.

Enligt Afzelius L, 4 visar man i Asa s. i Smål. Odens stall och krubba. — I Högsrum s. på Ol. finnas stora stenar kallade Odins flisor, om hvilka det gått sågner, i hvilka äf- ven Odens häst förekommer (Grimm 14] efter Ahlquist.) - I den s. 30 anförda Ydre-sägnen uppträder jägaren på en hög bäst och lemnar efter sig till belöning åt smeden, som matat hans jagthundar, en hästsko af finaste silfver. - I Vg. har man enligt Afzelius I, 4 sågner om, huru Odens hästar betat på de ängar vid Sätuna, som nu kallas Onsängarna. - Äfven i Upl. måste dylika sägner förekommit enligt Geijers yttrande: "om hans (Odens) jagt och hans hästar ha berättelser varit gängse i flera landsorter, såsom i Upland, i det på hedendomsminnen så rika Småland, äfven i Skåne och Blekinge" (sv. folkets hist. s. 95).

På sin nattliga jagt åtföljes Oden i den sm. sägnen af två svarta raggiga hundar (Hyltén-Cav. I, 216); enligt meddelande af Amanuens Lindal föreställer man sig honom bär äfven följd af en otalig mängd hundar. Jfr ock de två stora hundarne i Njudungssäguen om Kettil Runske (a. a. II, VII). I Ydre-sägnen omtalas två stora jagthundar. — I sammanhang härmed står det på flere ställen i södra Sverge förekommande uttrycket Odens hundar om vissa flyttfågelarter, som uppe i luften låta höra ett egendomligt ljud. I Värend säges “det är Odens hundar, som höras i luften“ (a. a. I, 216). I Sk. talas om Noens hundar (a. a. II, VI), äfven, med folketymol. ombildning, Noaks hundar (Rietz; af berättelsen, att de jaga en trollpacka, synes sammanhanget med den vilda jagten). I Bl. förekommer Odens hundar (Rietz). Med afseende på Hall. yttrar Möller (a. a. s. 137): "O(d)ens hundar kallas (söder om Laholm) några flyttfåglar, hvilka vår och höst låta om aftnarna höra ett skällande läte".

Vidare ingår Odens namn sannolikt i det värendska noaskeppet, namn på skyarne, då de antaga form af en lång strimma; äfven i vissa delar af Värend är Oden bekant under namnformen Noen, Noe (jfr Hyltén-Cav. I 258 f.) En liknande