Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/110

Den här sidan har korrekturlästs
92


tomt, hade Borgmästare och Råd, en tid hindrat att afstå, till dess den med sin årliga ränta, under Choren, genom Biskopens i Åbo pådrifvande, återvunnen vardt; efter Magistraten icke kunde visa, att tomten låg, under Allmosona i Staden; som är att se af Dombreſvet, derå gifvet 1441[1].

Peder von Wather sålde till Olof Svart sitt stenhus, söder vid Korntorget 1441, emellan länggatan och gatan åfvantill, vid Klostermuren, och emellan Hans Pantzemakares stenhus och Hans Segebades stenhus; Hans Pantzemakare ägande på Norra och Hans Segebade och Hindrich Skräddare ägande på Södra sidan; för 900 mark p:gr, som stadens bref öfver samma köp, gifvit 1447, förmäler.[2]

Då Riks Marsken och Engelbrecht intogo Stockholm, hvarifrån Tyskar och Danskar 1436, ville utestänga Svenske Män; vid hvilket tillfälle, 2:ne Tyske Borgmästare, grepos vid halsen, af Marsken och Engelbrecht (hvarom Rimkrönikan berättar); satte de sit baner på Korntorget, sammankallade borgarne, som ifrån burspråket tillfrågades, om de ville med Riket hålla och bistå de Svenska; hvartill de svarade: Ja[3].

De vid detta Torg belägne Hus, äro på pålar byggde. Det Järmanske kalladt, Sju Helvetis portar, förmodeligen af en älldre ägare, som hetat Helvich, och ansedt flere portar, för en prydnad; blef af Grosshandlaren Pettersson

an-
  1. Örnhjelms Bullarium, i Antiqv. Arch. Tom. V.
  2. Peringskölds Samlingar.
  3. Rimkr. 1 Del. p. 222—225.