V. CAPITLET.
Om Kyrkorne inne i Staden.
§. 1.
Stockholms Stads Storkyrka.
Birger Jarl anlade denna Kyrka då han funderade Staden, 1260; hon förtjenar således, såsom den älldsta och enda, allt intill K. Johan III:s tid, ännu sitt namn af Stadens Storkyrka. De andra hafva före den tiden, varit Kloster-Kyrkor[1]. En del af våra Häfdateknare förmena, att Kyrkan blifvit anlagd; andre, att hon blifvit färdig 1264. En så stor byggnad, synes dock hafva fordrat en längre tid än 4 år, i synnerhet som Försvarsverket, var ett af de angelägnare göromål, som gifvit första anledningen, till Stadens fundation; i början af femtonde årahundradet, skall Kyrkan på bredden blifvit utvidgad, och med en tillbyggnad vid Västra ingången aldeles fullbordad, 1478. Dess längd uppgifver Grundel till 196 fot och bredden till 104. Af hvad grund, hon blifvit helgad åt Ryssarnes Patron, den H. Nicolaus, lärer nu mera, lika så litet kunna utredas; som saken i sig sjelf, torde kunna anses, af någon synnerlig vigt. En vitter Fornälskare förmäler väl, att S. Niclas anses, som de Sjöfarandes Patron, hvarföre ock den första Kyrkan, i den nya Staden Köpenhamn, blifvit honom helgad, och att samma orsak torde vara, till Storkyrkans uppkallande efter honom[2]; men om
