Så skall ock samma Konung varit betänkt, att af Stockholms Stad, göra ett särskildt Stift.
Öfver denna Kyrkas Chorer och Altar, med tillhörande bref och instiftelser, hafver Peringsköld författat en beskrifning, som vid Storkyrkan förvaras. Den innehåller väl intet annat, än ett upprepande af de donationer, som i hus, jord och penningar blifvit anslagne till själaryckt, under Altaren och Capellerne, hvaraf här ett utdrag dock intages, med några tilläggningar, såsom tjenande till någon upplysning i Stockholms Stads Historia.
1. S. Martini Altaret eller Præbenda. Af Erke-Biskop Peders bref, Torstuna 1337, inhämtas, att en förnäm Borgare Johan Gissmar (då till Lybeck utflyttad) hade ett Altare, med sin Präst, instiftadt och af egne medel uppbygga låtit, till Guds och Mariæ låf, och dertill gifvit nödig skrud, samt Prästen 8 mark lödig silfver, i lön. Denna fundation stadfästade Erke-Biskop Hemming uti Upsala 1347.
2:dra Altaret hade Borgaren Conrad Arxö ärnat fundera; men som det i hans tid icke hant fullbordas, sökte Sonen Folqviner Arxö och Simon Schelhorn, derå Erke-Biskopens stadfästelse, som beviljades d. 26 Octob. 1350.
3. Mariæ Virginis Altare och inkomster, hade redan 1353 sig så förökt, att ock ett Gille med Ålderman och Bröderskap, kunde funderas; hvarpå K. Magnus Erichsson lämnade sin stadfästelse 1353. Detta Chor lades till S. Annæ; men Gildet införlifvades med H. Lekama Gille.
