darholms församlingen svårligen, öfver de många olägenheter, som de måtte vidkännas, af Finnarnes inrymmande i deras kyrka; anhållandes att dem måtte åläggas, att förskaffa sig egen kyrka; emedan de dertill förmentes äga, nog råd och medel. Om detta föranledt till någon utvägs påtänkande, till uppfyllande af de Finnarne i förberörde måtto gifna försäkringar, är icke bekant.
När den olyckeliga branden 1723 öfvergick Catharinæ kyrka, blef Finska församlingen, än ytterligare flyttad till Skeppsholmens lilla och trånga Kyrka. Men som församlingen ej eller kunde förmoda, at der länge få förblifva; och då den äfven närmare kände olägenheterne, både af de ständiga flyttningarne, och att på ett så aflägse rum, samlas höst och vårtiderne, uti mörker och oväder, hällst så tidigt att Gudstjensten kl. 5 om morgonen kunde börjas; blef Församlingen föranlåten, att med K. Friedrichs höga bifall, d. 11 Maji 1725, till en Kyrkas inrättande, inlösa det så kallade Bållhuset, af Hof-Rådet och Öfver-Directeuren Beyers arfvingar.
Bållhusmästaren Zippel, hade af Drottning Christina 1648, d. 20 Jan. i förläning fått denna Kronan tillhörige plats; den han sedan för skuld, nödgades afstå, tillika med sjelfva huset till besagde Beyers arfvingar.
Konung Carl XI hade åt Georg Zippel, meddelt nådigt tillstånd, att få transportera berörde hus, med all rättighet uppå en annan. Uti Resolution af d. 11 Julii 1681 förmäles omständeligen, att Beyerske arfvingarne förmedelst laga domar, execution och immissioner, samt värderingar, kommit i besittning af Bållhuset, med der
