stern Burnabys afresa ifrån Stockholm, anhölt Fransyska-Engelska församlingen genom Pastoren d'Artis om fri utöfning af deras Gudstjenst, efter Svenska församlingen hade i London sin egen Kyrka; hvilken förmån de reformerte ock ägde i Frankrike. Denna ansökning blef då af K. i nåder bifallen. [1].
Vid Riksdagen 1742, anmälte Präste-Ståndet d. 9 Oct. uti de öfrige stånden, sig icke hafva tillstyrkt denna fria religions-öfning; ehuru kundgörelsen derom innehöll, att det skedt, på Riksens Ständers tillstyrkande; så mycket mindre, som ståndet ansåg det stridande, emot Regeringsformen, Präste-ståndets privilegier, 1 §. och Rikets allmänne Lag.
I grund af de fri- och rättigheter, Reformerta Kyrkan således tillärkände och förlänte vore; fattade dess medlemmar, af Engelsmän och Fransoser här i Stockholm, som förut under härvarande Engelske Ministerns beskydd, hade sin Gudstjenst uti hans hus; nu mera Catharinæ Församlings-Hospital eller Fattighus; det beslut, att bygga sig en egen Kyrka; men innan sådant kunde gå i fullbordan, nyttjades en upplåten stor Sal, uti Grosshandlaren Le Febures hus, till begående af deras allmänna Gudstjenst.
Till den faststälde Kyrkobyggnaden, gjordes af församlingens Ledamöter efter råd och ämne, sammanskotter, och blefvo äfven i denna Christeliga afsigt, understödde, af flere reformerte församlingar, ifrån utrikes orter.
Af Öfverste-Lieutenanten Josua Adlerbielke och hans Fru, Maria Christina Strokirch, fick för-
- ↑ Catteau Bibliot. Svédoise. T. 2 p. 14.
