så fordras ock derjämte en noga kundskap, om Rikets handel och rörelse, om folk och varumängd; om myntets förhållande till näringar och Rikets producter; om penninge-Stockens storlek; Banco-Sedlarnes olika räkne-värde, m. m. för att deraf draga de säkra följder och slutsatser; som visa Banco-inrättningens ändamål; förvaltningen dervid och dess inflytelse på Rikets finance-ställning i allmänhet.
Men att all beskrifning om Rikets Bank, här icke måtte saknas; vill man dock derom meddela någre strödde antekningar, samlade dels af allmänne handlingar, dels och i synnerhet, af ett arbete under namn af Bref om Rikets penninge-verk och hushållning af D. v. S. som utkommit 1796, och för dess pålitelige uppgifter, tillvunnit sig mycket förtroende.
§. 1.
Uti de utgifne puncter om handeln, d. 16 Dec. 1619, lämnade Konungen, till Stockholms Stads betänkande, huru en Benk, som det kallades, måtte i hvar stad kunna inrättas, och särdeles om till en sådan inrättning, skulle lånas penningar, at då besinna sig på villkoren dervid.
Konungarne Gustaf Adolph och Carl Gustaf, hade länge åstundat och ändteligen befrämjat en så nödig inrättning. Commissarien Johan Palmstruck och med-Participanter, föruntes väl privilegium, gifvit Marienburg d. 30 Nov. 1656, på en Läne- och vexel-banks inrättande i Stockholm, på 30 år; men som missbruk och fel dervid blifvit inritade[1]; så blef denna Bank
- ↑ Riks-Skattmästaren Gust. Bonde hade varit emot Palmstrucks Banco-inrättning, som af R:s-Cantzleren
