och cautioner, som till Discontering ingåfvos, icke borde vara ställde på längre tid, än högst 6 månader, och ej antagas med mindre acceptanten eller den förskrifningen utgifvit, ägde kundbar förmögenhet och allmänt samt väl känd credit, eller ock hos lån-tagaren sjelf funnes tillräckelig säkerhet för Discont-lånet, hvarifrån dock undantagne sådane publiqve obligationer eller Actier, som gälla i hvars mans hand, för den summa som de finnas teknade; att ingen tills vidare fick igenom lån, blifva Contoirets gäldenär för större summa än 6000 R:dr Sp.; att af alla Discont-lån beräknades och afdroges, vid läne-summans utgifvande ½ procents ränta i månaden, för den tid hvaruppå lånet beviljades; men om de Disconterade hypotheqver ej inlöstes innom 8 dagar efter förfallotiden, komme räntan derå att beräknas till 1 procen i månaden ifrån förfallodagen; att nya Capitaler ej finge vågas på personer, som varit tröge betalare eller lågo under lagsökning; att när Discont-lånet blifvit beviljadt, afdrages interesset ock meddeles Assignationen, som bör vara underskrifven åtminstone af 3:ne Directeurer; att ombuds-mannen borde innan förfallodagen, derom påminna låntagarne; att penningar för Discont-lån i Banken insättes, samt Banco-attesten deröfver tillställas Kammereraren; att för insatte p:gar, af enskilte personer emot ränta, utgifver Directionen alldrig sin förskrifning, utan att Banco-attesten, å den insatte summan åtföljer; att K. M:t för sig och efterföljande Svea Rikes Konungar i nåder försäkrat, att aldrig, under hvad anledning och namn det vara må, af den influtne afkomsten och årliga behållningen något uttaga och till Kronans nytta använda förr än den stigit till
Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/264
Den här sidan har korrekturlästs
246
fullt
