År 1565 döde i Pesten 18,000; år 1579, öfver 12,000; och 1623 vid pass 20,000[1]. I Archiater Rosensteins nyss åberopade tal, förmäles att pesten 1710, i Stockholm medtagit 40,000 Människor, eller mera än hälften af Stadens invånare. Kalla vintren 1709, var ej skulden dertill, att pesten i Aug. månad påföljande året yppades i Stockholm. Den hitfördes med flyktingar ifrån Liffland och med deras kläder, hvilket intages deraf, att pesten först angrep det huset vid Ladugårds Landet, hvarest de förste då togo herberge. Hade Norremalm och Staden då kunnat fredas med en riktig cordon, så hade pestens vidare utspridande, då strax kunnat hämmas (p. 7). De dödas antal i 1710 och 1711 års pest, utsättes i Laur. Laurinii Chronica till 20,000 och deröfver; hvilket ock instämmer, med den förteckning, som blifvit utdragen af alla församlingarnes i Stockholm, till Magistraten ingifne vecko listor, samt vederbörandes uppsattser som med de fattiges begrafningar haft inseende (tryckt 1782 in form. pat.); utgifven d. 15 Feb. 1711 och underskrifven af Stats-Secreteraren Olof Brehmer; hvilken utsätter antalet till 17,887 och deribland 768 borgare i Staden; men som många i begynnelsen blifvit bortburne och månge hemligen bortförde, så betygas af Magistraten, att öfver 20,000 personer, i denna farsot blifvit hädanryckte. Af denna förteckning inhämtas, att i Catharinæ församling, de mäste, eller 2452 personer dödt, och dernäst i Claræ och Olai; eller 2134; såsom de folkrikaste och der äfven största delen af de fattigare invånare, då, som nu, förmodeligen bodt och vistats.
- ↑ Loenboms Sv. Arch. 1766. 8:o, p. 117.
