den skants, han der uppkastade, kallas ännu den tracten, Kungsbacken, säger Dalin[1]; men Lagerbring förmäler[2], att Håkan vid det tillfället, låtit uppkasta en skants eller Slott, förmodeligen på Norremalm, som fordom kallades Kungsberg, hvaraf Kungsbacken nu för tiden, äfven bibehållit åminnelsen. Han åberopar, Diar. Minor. Stockh. p. 13, som innehåller: ”A:o 1370 fecit ædificatum Konungsberg contra Stockholm, per Regem Norvegiæ, Haqvinum, Magni filium.” Så omtalar ock Olaus Petri ett Slott, under namn af Konungsberg.
Uti Erich XIII:s tid då landet plågades med ett onödigt krig emot Hollstein, och utarmades af odrägelige pålagor, reste sig allmogen under Engelbrechts anförande, att härå skaffa bot och rättelse. Engelbrecht ankom då med sin här för Stockholm och lade sig hardt innanför Norrebro och dagtingade med Hans Kröpelin, som var fogde på Stockholms Slott. Men som dagtingan, ord och löften, föga voro pålitelige, återkom Engelbrecht 1435 och lägrade sig på ömse sidor om Staden. Rimkrönikan talar derom sålunda: (p. 208, 209).
”I Wästerås Engilbricht sporde,
Thet Konungen sik till Stockholm forde,
Man af huse han utböd,
Att afvärja Riksens nöd,
Riddare och Svena, Bönder och Städer,
The tok han alla mäder.
Uppå tre sidor, han för Stockh. ryckte,
Konungen thet fara förtyckte,
Hvat Konungen ville storma ok strida,
Engilbricht meente honom bida.
