Fader och Son, som slöts med ett långvarigt fångenskap för den ena, och den andras afdagatagande med förgift, af egne föräldrar; — Utländningar på thronen, som plågade och utarmade Riket, att rickta hungrige och rofgirige garpar och gunstlingar[1]; — En union eller förening emellan de trenne Nordiske Riken, som gjorde Sverige till ett skattland under Danmark, då Riket tvärt emot eder och Kungliga försäkringar, regerades af Danske Fogdar, som beskattade och våldförde Svenske Adeln och allmogen; — Tyranner som afsattes, att gifva rum åt nya våldsverkare och påtrugade Regenter; — Ett missnöjdt Folk bragt till förtviflan och uppror; — Partier ledde af gammalt agg, hat och oenighet, som släckte sin barm, i sitt och Fosterlandets undergång, och häldre lefde, under en blodig järnspira; än att klokt och med kärlek styras, af en laglig vald Regent af inländsk ätt. Öfver en sådan oenighet och avund, säger Rimkrönikan märkeligen, (p. 18).
"Thet finder iak bade förr ok nu,
Afvund och gijri badan tu,
Hafva Sverike fördärfvat sva margalund,
Ok qvälja thet än alla stund."
Rikets allmänna Historia, ifrån Valdemar till och med Christiern, eller en tidelängd af 270 år, bestyrka Sveriges olyckeliga öden, nästan oafbrutit, under 15 särskildte regeringar; — men att här icke glömma vårt inskränckte ämne; å-
- ↑ Författaren till Rimkrönikan säger om K. Albrect.
p. 167.
Att han hade sin ed i halft minne,
Och lefde efter Garparnes sinne.
