le beklädas med sten, att trädet icke syntes. (K. Br. d. 19 Oct. 1587). Till befrämjande af stenhus-byggnader, confirmerade Konung Sigismund; icke allenast Stadens ägande-rätt, till Horns Tegelbruk; utan tillät ock Staden, att anlägga sådane, på några platser, som Kronan kunde umbära. (Privileg. d. 15 Julii 1594).
Uti Konung Gustaf Adolphs öp. B. daterat på Skepps-Flottan vid Elfsnabben d. 8 Junii 1630 förmäles: att såsom K. förnummit, att de förnämste och lägligaste platserne, särdeles Östan till, som borde vara bäst bebyggde; hafva dels korssverkshus och bodar, somlige små och snöplige stenhus, och en del alldeles öde; så befalltes, att de som icke ville bebygga dem, till Stadens prydnad och ära, till viss föresagd dag; då skulle Borgmästare och Råd, låta värdera dem, om de sjelfägande äro; och de som bygga vilja, gifva lösen derföre; hvilket Ståthållaren hade att exeqvera. För de tomter som hörde Staden till, skulle gifvas andre ledige platser, om sådane funnes.
Uti bref till Magistraten d. 20 Mart. 1638, påmintes om de förre mandater, angående Stadens byggnader; och alldenstund långsamt tillgick, med verkställigheten deraf; fördenskull befaltes alfvarligen, att sådant exeqvera, både i Staden och på Malmarne, efter den afritning och dessein, som salig Konungen, derpå hade låtit göra; tillhållandes dem som hade öde- instängde- eller afbrände tomter, att innom viss förelagd tid, antingen bygga eller lösen taga; brukandes alfvar i saken, efter sist undfängne Privilegiers 19 §. (1636).
