den upproriske Erke-Biskopen Jöns Bengtsson, berättas att det stått utanför vakena, som man väcker för Stockholm; hvaraf slutas kan, att man å denna sidan, till Stadens bevakande icke saknat, hvarken försvarsverk, eller nödig omtanke, att hindra ett oförmodat anfall[1].
Ibland de flere Stockholms torn, som i medeltidens handlingar omtalas; förmenes Draka-Tornet hafva legat Söder om Gråmunke-bron, och S:t Bengts Torn, der nu Riddarhus-platsen är. Om denna holme, näst för sista Danska Regeringen i Sverige, säger en kunnig och i Stockholms häfder forskande författare: att denna berghäll hade, på Västra ändan ett gammalt torn och var omgifven med en mur, som på sidan åt Staden, till en del utgjordes af de Klostret tillhörande hus. Med Staden var holmen förbunden, genom en brygga, som svarade, emot stora Gråmunkegränd, och till Brödrens säkerhet, var på Östra ändan med ett litet fyrkantigt torn förvarat[2].
Det berget Peringsköld i det föregående nämner, der Fästnings-Tornet legat, på Gråmunkeholm, var förmodeligen det, som i handlingarne kallas Rogberget. Således nämnes en qvarn och ett stall, på Gråmunkeholm, beläget vid Östra Rogberget, 1445 och 1510; der skall ock Klockstapeln hafva stått, innan det höga tornet å Kyrkan, i K. Johan III:s tid byggdes[3]. Huru olika denna holme varit indelt, i anseende till gator och gränder i forntiden, emot hvad den nu är, m. m. varder här nedanföre vidare förmält.
