ninge-gatan, af illa sinnade människor, blifvit öfverfallen, som velat åt Hans Person; men att Konungen genom sina Drabanters tilltagsenhet, frälstes, och att våldsverkarne blifvit fasttagne och afstraffade.
En närmare beskrifning om gatorne, i synnerhet i anseende till de dervid, belägne märkeligare hus varder i det följande omförmält.
Till mera beqvämlighet, att vid förefallande tillfällen få underrättelse, om de gator och ställen som sökes och efterfrågas, blefvo alla i Stockholm och förstäderne varande gators och gränders namn, på lika sätt, som uti stora Städer, utomlands, brukeligt är, genom påskrefne och på husen anslagne taflor anviste, enligt Kundgörelsen derom den 10 Junii 1763.
II CAPITLET.
Om Norre Malms Västra del, fordom Västra
Malmen kallad.
§. 1.
Innan Clarae Kloster anlades, beskrifves tracten deromkring, såsom en steril och oländig mark, emellan sandbackarne och morasen; der intet annat växte än ljung och små buskar.
Denna delen af malmen, hade i Söder, N. ström, fallande ur Mälaren i Saltsjön; på Västra sidan Lidarnön eller Kungsholmen och Rörstrands-viken; i Norr, Kungsbacken; samt i Öster, Sandberget eller Brunkeberg. Rymden emellan Klostret och strömmen, samt nejden deromkring, skall fordom varit så sank och lågländ, att allenast en enda väg varit, ifrån Norrebro till Klostret; hvaraf
