de under husen varande Källrar, ännu vidkänner sina olägenheter. Åt den kanten, der norra Kyrkogatan nu löper till Barnhus-trägården, har äfven varit en djup dy; som sedermera och äfven i senare tider, blifvit instängd, fyld och omsider bebyggd. Uppå Rörstrands-sidan och Kungsbacken, har varit Clarae gärde, (som Peringsköld omtalar, i beskrifningen, om K. Johan III:s likfärd), och den trägården, som K. Magnus Ladulås gaf till Klostret 1286; tillika med allt, hvad till de Spettälskes Hospital hörde, samt malmen, alt intill träskets strand och bergsträckan i Norr, som Han af Erke-Biskopen i Upsala, sig tillbytt hade[1]. På förenämde Clarae gärde, Mönstrades 1605 Fransyske Krigsfolket, af Johan Jöransson Rosenhane, hvilket han med Stallmästaren Erich Jöransson afhämtat ifrån Elfsborg. Hela den tracten bestod då af Åkrar[2].
På den lilla kulle, der Clarae Kyrka nu står, skall ock Klostret fordom varit anlagdt, med sine tillhörige hus; hvartill den långa Berghällen, varit vid grundläggningen tjenlig, som ännu synes, både framför stora Kyrkodörren och vid Chorbyggnaden. Detta styrkes ock deraf, att man vid grafvars öppnande, ofta råkat på gamla grundmurar. Ibland de skäl som härvid af Doct. Nordberg åberopas, förtjenar ock det, att här intagas; att då R. Rådet och Presidenten Gr. Vrede, vid Östra Kyrkogatan, midt emot den tomt, som närmast gränsar, till Östra Kyrko-porten, 1697 anlade sin trägård; fants der ändalångs med gatan, en hvälfder gång under jorden, der Nordberg berättar sig ofta hafva varit i sin ungdom, och anser för en öfverlefva af Klostret.
