da denna tracten af Norrmalm; men sådant hade kunnat trötta en läsare, och blifva ansedt som mindre uppbyggeligt, att blott känna ägarnes namn till några hus; som äro så många förändringar underkastade. Om man icke kunnat följa deras efterdömen, som i åtskillige större verk om Europas Hufvud-Städer, gifvit vidlyftigare beskrifningar öfver många och ypperliga byggnader och palatser; så bör dervid påminnas, att byggnads-sättet här, har från älldre tider, mera haft afseende på nyttan, än pragten. Att Hufvud-Staden dock icke alldeles saknat, sådane minnes-märken af Architectur, och af våra gamla Ätters anseende och välmåga; kan intagas; så väl af Grefve Dahlbergs Svecie verk; der flera gamla Herrehus blifvit afritade och graverade; utan ock af de beskrifningar derom, som här, på sina ställen meddelte varda.
§. 5.
Här bör ock med några ord nämnas den eldsvåda, som d. 10 Aug. 1775 öfvergick Norremalm, i Adolph Fredrichs församling, då 45 gårdar lades i aska, och hvarefter sedan, i stället många vackra stenhus uppfördes. För de afbrände försäkrade egendomar, betaltes en summa, af 123,308 d:r K:mt. Ibland de afbrände husen, var allenast ett enda stenhus och det bofälligt.
Värdet af de hus, som icke voro försäkrade, räknades till 58,000 d:r K:mt, och förlorad lös egendom till 43,310 d:r, in alles 101,310 d:r K:mt. Till deras understöd, som dervid lidit, beviljade K. M. 48,310 d:r K:mt, som af Öfverståthållaren skulle utdelas. (K. br. d. 19 Oct. 1775).
§. 6.
Rännare-banan har fordom blifvit kallad, K. Jans Ladugård, säger Bång[1], med åberopande
- ↑ De monte Brunconis.
