befordran, låter vara recommenderat, som detta profvet med ett ringa, efter De la Vallées förslag, nemligen högst 200 d:r S:mt står att göra; tagandes ock samma ängar alts ingen skada, att vattnet går öfver dem; utan blifva deraf fast bättre”[1].
Om nu besagde Communication emellan Salt-sjön och Brunsviken i de älldste tider varit practicabel; och den samma ännu af en De la Vallée 1686, blifvit ansedd möjelig, att i verket ställa; torde man väl böra medgifva, att vattnet i Brunsviken, som haft sitt utlopp vid Ålkistan; i den mån sedermera aftagit, att Communicationen med Träsket, derigenom blifvit afbruten; och att De la Vallées project, som förberört är, grundat sig på utloppets fördämning, för att genom vattnets stigande, kunna återställa ofta nämde vattuledning.
Härtill kan ännu läggas, hvad angående vattukonsten i Kungsträgården, blifvit anfört; att Karpdammarne vid Roslags-tullen, hade sitt vatten från Träsk-sjön, ännu 1702.
Att dömma om förhållandet nu, till sanna förhållandet, för 4 à 500 år tillbaka, gifver ett ganska opåliteligt utslag. Näckeström som var en gren af Norreström, finnes icke mer; trenne holmar i Norreström, som i gamla handlingar, tydeligen äro åtskilde, hafva blifvit gjorde till en; hela vattudraget ifrån Ulf-Sunda- till Riddare-fjärden, talar redan om ett förestående lika öde, med nu i fråga varande farled; innom 50 år, skall man blott på gamla Chartor, uppsöka Brunkebergs fordna läge; att förtiga mångfalldiga flere förändringar, som lära, huru osäkert det är, att dömma om förenämde vattuledning; utan tillgång till samtida handlingar och afritningar, som för så gamla tider tillbaka icke finnas; då knapt någon älldre lärer
- ↑ Öfverståth. Ämbetets bref i K. Riks-Archivo.
