kunna uppvisas, än ifrån medlet af 16 årahundradet.
Den bro som vid vårens början 1739 aldraförst vid Packare-torget, till en genare communication med Ladugårdslandet, anlades; intygar, att man ännu af denna gamla canal, åtminstone velat draga den nytta, som af ett aflopps-dike, ifrån Träsket var nödvändig; i hvilket ändamål, gamla Ladugårds-bron och bron på Humlegårds-gatan, ännu fömodeligen underhållas. Denna rännil och Packartorgs-viken, som hafva ett stinkande vatten, hafva i senare tider blifvit för så vådelige och skadelige, för de kringboendes hälsa ansedde, att man tillstyrkt deras igänfyllande såsom en nyttig och nödvändig anstalt. (Odhelii tal om dödligheten i Stockholm).
§. 2.
Igenom den redan nämde gård- och gatu-refningen 1637—1640, som var nog alfversam, minskades gårdarnes antal, på den bebodde tracten; hvartill kom 1640 års vådeld, som lade hela Östra delen af Norre malm i aska. Ehuru svår och olyckelig den var för dem, som således misste sin egendom, var den dock mycket bidragande till N. Malmens och dess Östra dels ordenteligare indelning, i anseende så till gator, som qvarter och tomter. K. Regeringen gaf samma år d. 5 Mart. 1640, Magistraten tillstånd; att som en ny gata var lagd, genom Bysse-Skyttar-gården (Rännare-banan), på Norre Förstad, och några tomter vore öfverblefne på båda sidor; hvilka så väl vid samma gata, som alla andra nylagde gator, borde med hus och gårdar bebyggas; så ägde Magistraten, de samma att försälja; och skulle å dem, som närmast torget lågo, gode stenhus uppsättas. Den af-
