brände tomters åter uppbyggande, blef sedermera icke allenast företagen och fortskyndad; utan gaf ock omsider anledning, till Norra malmens indelande, i tvänne särskilde församlingar, som förut varit tillhopa i S. Clarae Kyrka: hvilket åter föranledde till S. Jacobs Kyrkas snara fullbordande.
§. 3.
Östra malmens eller S. Jacobs Församlingsgränsor, äro i beskrifningen om Kyrkan utmärkte. De utvidgades med sjelfva malmen 1670, då Stadsplanket eller staqvetet utflyttades; med den tracten, Öster och Norr om S. Johannis Kyrka, som kallades: Sanden, och nu nya vägen och Surbrunnen.
Om Regerings- och Smedje-gatornes bättre bebyggande, kan här tilläggas: att efter den, samma gator öfvergångne eldsvåda, d. 26 Sept. 1652, Drottn. Christina d. 12 Octob. s. å. gifvit Magistraten befallning, att tillhålla hvarje tomt-ägare, att uppbygga stenhus: och att de som dertill vore oförmögne, skulle tomterne försälja till andre, som det ville och kunde göra. Här må intagas en berättelse om flere eldsvådor, som öfvergådt Norremalm.
1689 d. 24 Jan. ifrån kl. 1 om natten intill middagen, afbrann Smedje-gatan på båda sidor, allt ifrån Nord-Västra ändan, intill Bergs-brunnen, och så mycket som byggdt var, emellan Brunkeberg och b:de Smedje-gata, ned till Regerings-gatan, der stenhusen på Vänstra sidan blefvo obrände; men trä-byggningarne inne i gårdarne afbrunno.
Den 20 Nov. s. å. brunno några qvarter på Norre malm, midt emot Barnhuset.
1690 d. 14 Mart. om natten, brunno åter på Norre malm 3 gårdar, för Secreteraren Mörlings Enka, Cammer. Wulf, och Styckgjutare-gården blef något skadd.
